Livet med ADHD pt 2 Skolan

Skolan för mig var en plats där jag verkligen inte trivdes på, det var mycket ångest och jag tror att det har att göra med att jag var mobbad och utfryst hela skolgången, och därför har skolan inte varit en bra plats för mig!


Redan tidigt i skolan så hade jag det väldigt tufft, jag fick gå om Åk 2 på lågstadiet för jag inte hängde med, och jag fick gå med klasskompisar som var 1 yngre än mig, bara för att jag skulle få med tid på mig. Kanske var det bra att få mer tid på sig som ung, och när jag var så ung.. 8 år kanske så bryr man sig inte på samma sätt som kanske i tonåren och på gymnasiet.


Allt gick bra i skolan och allt flöt på, jag hade lite extra stöd och det kändes bra, även under mellanstadiet då det blir mer krav och det blev jobbigare med kompisar, och jag hade svårare och svårare att koncentrera mig. Det blev mer och mer att allt kändes som utmaningar och det blev väldigt jobbigt för mig i skolan!

Jag fick mycket mer extra stöd och det hjälpte kanske lite, men jag var inte så gammal.. gick åk 4-6 när det började och jag visste ju då inte att det, så här ska det ju inte vara, Inget fungerade kändes det som, men jag kämpade på som vanligt! Det blev och mer utbrott hemma, och koncentrationen var inte hög.. jag fick utbrott på allt och alla, men ingen förstod då varför.. hur kunde lilla jag få sådana raseriutbrott.. ingen förstod!


Högstadiet och gymnasiet (där jag spenderade 4 år) måste ha varit dom tuffaste åren i mitt liv.. Jag hade gått i samma klass från 2 an-9 an i grundskolan och dom sista åren där var väldigt tuffa, och jag blev mobbad, jag var tönten, jag var den där tjejen.. som alltid blev vald sist på idrotten.. men betygen var ändå okej, för jag kämpade hela tiden, och gav aldrig upp. Hade mina timmar med extra stöd, och det kändes bra, men varför går allt så himla trögt?

I slutet av högstadiet så skildes mina föräldrar och jag tror det har en stor påverkan på hur grunden blev i gymnasiet.. som jag tror blev den tuffaste och jobbigaste tid i mitt liv nu när jag tänker efter så här i många år senare.

Jag gick 4 år på gymnasiet, 1 år för att plugga upp mina betyg för att sedan gå 3 år på Naturbruksprogrammet, som jag då tyckte var super intressant! Allt blir så mycket tuffare i gymnasiet, man ska hitta sig själv, man ska hitta nya kompisar, man ska skapa en identitet för sig själv. Jag trodde att jag hade hittat den då, men nu var det väldigt tydligt att det bara var en fas i mitt liv, ett minne. Den Tuffaste perioden var hela sista året där jag och då inte mådde bra, var nere på botten, skolkade, och tappade alla mina betyg! - Jag hade extra stöd under gymnasiet också under en period, och det var väldigt skönt att kunna gå till den personen och få stöd, att kunna få den hjälpen men läxor, och planering. Den sista tiden i skolan var hemsk, jag vet inte hur det kunde ha blivit så, jag tror bara att jag tappade mig själv, och då blev det så. Det hjälpte inte att jag inte hade så mycket kompisar, jag var utstött.. Fick inte ens åka på mitt studentflak, fick inte vara med på studentskivan… så illa var det att jag mådde dåligt! - Beroende det på att jag var annorlunda, eller var berodde det på?


OM jag hade fått min diagnos under perioden i skolan så hade det kanske varit mycket lättare för mig, och jag kanske inte behövt må så dåligt som jag gjorde under gymnasiet. Jag hade gärnat velat ha min diagnos tidigare i livet, men jag vet inte om det skulle ha påverkat något annorlunda, eller hade det gjort det?

Jag kan bara sitta här och tänka om vad hade varit skillnaden i mitt liv om jag fick reda på allt så mycket tidigare, inte flera år senare?


Hur har ni det i skolan, ni som har ADHD, har ni det tufft, har ni extra stöd?

hör gärna av er med era stories om ni vill!


Ta hand om er!


?Cassie

Instagram @cassiezenkert

  • 90 views

Likes

Comments