Keep on Going
Normal 0 21 false false false SV X-NONE X-NONE /* Style Definitions */ table.MsoNormalTable {mso-style-name:"Normal tabell"; mso-tstyle-rowband-size:0; mso-tstyle-colband-size:0; mso-style-noshow:yes; mso-style-priority:99; mso-style-parent:""; mso-padding-alt:0cm 5.4pt 0cm 5.4pt; mso-para-margin-top:0cm; mso-para-margin-right:0cm; mso-para-margin-bottom:8.0pt; mso-para-margin-left:0cm; line-height:107%; mso-pagination:widow-orphan; font-size:11.0pt; font-family:"Calibri",sans-serif; mso-ascii-font-family:Calibri; mso-ascii-theme-font:minor-latin; mso-hansi-font-family:Calibri; mso-hansi-theme-font:minor-latin; mso-fareast-language:EN-US;}
Jag vill med detta inlägg inspirera andra till att fortsätta kämpa med det ni gör i livet och att det är okej att misslyckas, man provar igen, man ger aldrig upp! Man försöker igen och igen tills man klarar det! Jag vill inspirera till att man kan klara allt man vill bara man fortsätter kämpa!
Jag vet att jag inte är ensam om att ha det haft ett tufft liv, och en tuff start på livet, men det är något jag alltid har kämpat med, och alltid blivit starkare av, att bevisa att jag är stark nog av att klara av detta och inte att gräva ner mig djupare i graven mer än nödvändigt.
Så länge jag kan minnas så har jag alltid kämpat med allt, Livet, skolan vänner you name it! Har jag gett upp? Ja det är klart men jag fortsätter att kämpa hela tiden. Försökt att hitta olika vägar till att må bra och börja tycka om livet igen men med det kommer också motgångarna, och dom kommer inte ensamma, uran oftast så kommer allt på en gång, men då är jag tacksam att jag har fantastiska människor runt omkring mig som stöttar mig, pushar mig till att göra allt jag kan för att kämpa vidare!
Jag vet inte hur många gånger jag har försökt att ändra på mitt liv till det bättre, leva bättre, må bättre, känna mig som en människa än att må dåligt som jag har gjort till och från. Nu känner jag att det är dags, en ny vändning och en ny start.
Jag har för 1 månad sedan gjort slut med mitt EX, bröt en förlovning.. bröt med mitt livs kärlek som jag trodde han var, men så var inte fallet! Jag hade sagt till mig själv att inte gräva ner mig så djupt i gropen efter vårt break up utan att jag fick vara ledsen/deppig i några dagar och sedan där ifrån ta mig upp och bli starkare. Det var tufft, men inget är för tufft när man själv inser att det kommer bara att bli bättre, och nu efter att jag har varit utan honom i 1 månad så känns det fantastiskt.
Ärligt så var inte vårt förhållande så mycket till förhållande den sista tiden, och jag mådde inte bra, och det var inte jag som såg det utan det var mina närmaste vänner såg hur dåligt jag mådde utan att vara i ett destruktivt förhållande. Nu i efterhand så kan jag se att jag inte mådde bra, varför tillät jag mig själv att må så dåligt? För jag älskade honom? Psykiskt mådde jag inte bra av allt han ville kontrollera mig i vem jag skulle träffa, vad jag skulle göra och inte göra.. bli sur för inget.. och dessutom kolla hela tiden vad jag gjorde.. Krävde en hel del av mig. Fick inte Åka till GBG till en av mina bästa tjejkompisar utan att han blev sur osv.. Jag kan sitta och snacka massa skit om allt dåligt har gjort mot mig, för jag inser nu hur han har behandlat mig, men det kommer jag inte göra för jag tänker inte sjunka till hans nivå! Just nu när jag skriver detta så mår jag så jävla bra, har ändrat mitt liv helt – Jag har ju alltid varit positiv och glad, men jag känner mig gladare och starkare efter att jag har lämnat honom, Har ändrat min syn på livet, mitt sätt att leva. Jag gör saker som jag mår bra av och hela tiden försöker att hitta glimten i livet igen!
Det är aldrig lätt att separera aldrig, men man måste bara hitta det sätt som funkar bäst för än själv.
Jag kan säkert sitta och skriva en bok om mitt liv om hur tufft jag har haft det men vem skulle vilja läsa?
Kämpa har jag alltid gjort och den tuffaste tiden i livet måste ha varit skolan! Det var verkligen inte lätt, ha svårt att koncentrera mig, kan inte fokusera. Jag hade inte så mycket kompisar, jag var lite utfryst.. Jag visste inte varför, för jag var väll ”normal” men jag var väldigt aggressiv, och hade problem med mitt humör, med det visste jag inte då. Jag är verkligen inte som alla andra tjejer på något sätt, ingen är som alla andra utan alla är unika
Det var inte för några år sedan jag kom till insikt till varför mitt liv och allt har varit tufft, jag gjorde en ADHD utredning, och jag kan lugnt säga att det är det bästa jag har gjort i vuxen ålder, jag fick ett kvitto på varför har allt varit så jobbigt och tufft, varför jag inte haft några vänner.. Varför livet har gjort så jag måste ha kämpat 100 % mer än mina andra klasskompisar. Det jag kan säga är att jag är så sjukt nöjd med att ha gjort denna utredning och att det har gett mig så mycket mer att ge i livet, jag förstår ni varför allt har varit som det varit, och jag kan se att det är något som gjort mitt liv till det enklare, och det är klart att det är svårt, man har motgångar oavsett hur bra liv man har. Jag vet nu hur jag ska tänka och vad jag ska fokusera på för att må bra. Jag har fortfarande svårt med mina tankar, som kommer krypande, ibland och jag undrar vart jag kan få dom tankarna ifrån, men så är det med ADHD jag tänker väldigt mycket och min hjärna går på högvarv hela tiden, den kopplar aldrig av utan den jobbar 24 timmar om dygnet.
Det som hjälper mig nu efter jag har insett att jag måste ändra på mitt liv är träning, ut och promenera, gå till gymmet, göra saker som får mig att må bra! Jag har slutat röka, slutat med det onyttiga, äter mer nyttigt och framför allt det viktigaste, fortsätta tänka positivt, och bara fortsätta kämpa med det jag gör för att kunna må bra!
Jag är långt ifrån att må 100 % men jag är på god väg till det, och jag hoppas att du hittar din motivation till att må 100, för det är du värd!
Ta tag i ditt liv, börja identifiera varför du mår som du gör och hur vill du må? Här är ett klipp från Youtube som jag brukar lyssna på för att fortsätta kämpa!
?Cassie
Instagram @cassiezenkert
