Tycker detta är så viktigt så kommer att Publicera detta igen, då jag inte vill att någon annan ska råka ut för det jag gjorde! Ni som inte har läst detta, läs detta, NI som har läst detta, så ber jag om ursäkt om att jag publicerar detta igen!

____________________________________________________________________________________________________________________

Har suttit länge med detta inlägg, och jag vet att det är mycket text, men det fick mig att fundera lite och dela med mig av min story! Hoppas ni orkar läsa igenom detta.. Att ha skrivit detta fick mig att inse att jag är starkare än vad jag kanske trodde att jag är.

Jag läste precis en väldigt intressant artikel i tidningen Kommunal som min mamma tipsade om, för hon vet att jag har varit i samma situation. Ni som känner mig, vi vet att jag är en hästmänniska i grund och botten, och är som lyckligast i i stallet eller på hästryggen, men tyvärr har jag tappat gnistan lite efter mitt senaste jobb som hästskötare.

Artikeln handlar om hästskötare, som sliter så mycket men för inga pengar alls, och det fick mig att börja tänka, på min situation som jag hade innan jag slutade, och jag ska vara väldigt glad att jag slutade för jag hade inget liv, jag levde nästan den perioden i stallet, och jag träffade knappt mina vänner, och jag var helt enkelt slutkörd.

Allt började förra hösten, när jag letade efter ett hästskötare jobb, och jag hittade det perfekta jobbet inom den branschen , nämligen ett stall i centrala Stockholm, allt verkade tipp topp och jag var verkligen super lycklig, alla i min omgivning var glada för mig skull att jag hade det jobbet som verkligen passade mig, något som jag verkligen brinner för, hästar.

Det var långa dagar till en början, många nya rutiner, och mycket ”nytt” som jag hade lära om för att det skulle passa min chef, jag var väldigt glad, och jag kämpade på vi åkte iväg på tävlingar sat träningar och jag trivdes bra i stallet, och alla människor i stallet var super trevliga mot mig, och jag trivdes som fisken i vattnet. Började där i september 2016 och efter några veckor så började allt gå lättare, och det blev inte så tungt som det hade varit i början, och kändes som om jag kunde få tillbaka en liten del av mitt liv. I December så orkade jag inte längre, jag hade varit sjuk en längre period i vanlig förkylning, men hade jobbat ändå, åt Alvedon, för att ta ner febern, och mycket kaffe, red bull och varje möjlighet till att vila på jobbet tog jag! Jag mådde inte bra, men det var en liten lugnare period då min chef också var sjuk, och det var inte lika mycket att göra med hästarna, så det var skönt för mig eftersom jag var sjuk. Fick reda på i samma veva jag blev sjuk, att dom skulle flytta sina hästar, (hade hand om 3 hästar i Stockholm) ner till Nykvarn, utanför Södertälje i början av januari 2017, och min chef frågade om ja ville flytta med ner, och det kändes som en stor möjlighet, och jag ville ha tid att tänka, eftersom det skulle bli en stor omställning från att kunna pendla till jobbet på 30 minuter till att flytta till en gård långt ut på landet, utan möjlighet att kunna ka hem när man ville.

Jag blev sämre och sämre med min förkylning, och jag gick till läkaren, och jag berättade hur jag mådde, och jag hade verkligen ingen energi till något, jag orkade inte jobba, orkade inte något alls, så jag blev sjukskriven av utmattning och influensa, och var hemma från jobbet i Ca 2 veckor, och sedan kunde jag smått börja jobba igen. Fick ett samtal från chefen en dag, och hen frågade om jag hade bestämt mig angående om jag ville flytta med ner eller inte, och jag tackade snällt nej, för det var det jag inte hade förväntat mig, men kunde jobba min sista månad som blev Januari på nya stället från och med 3:e Januari 2017.. Ett val, Jag sa upp mig strax innan jul. Hästarna åkte dit, samma vecka som julen var, och jag fick ta alla fodrningar enligt schema, då hen och hens familj var bortresta under den perioden hästarna inte stod i stalllet i Stockholm, och det gjorde inte mig något, för jag fick komma igång och jobba igen, lite smått innan jag skulle börja jobba ordentligt i Nykvarn igen.

Janurai så började fyra veckor i Nykvarn, då jag flyttade ner för att jobba sista veckorna, innan jag slutade helt. Jag visste inte vad jag skulle förvänta mig där nere, bodde i en fin stuga verkligen fin, jag trivdes, även om det inte fanns internet eller tv, så var det en mysig gård jag bodde på. Ägarna till gården var super trevliga, tyckte jag till en början.

När jag kom ner till Nykvarn fick jag helt plötsligt 4 hästar att ta hand om, jag fick hjälpa till med ägares ”hästar” då detta ställe är ett spa så fick jag ta hand om ”spa hästarna” ta ut dom på morgonen och in dom på EM, samt fodra Morgon och EM. Gjorde inte mig emot, då jag gärna hjälpte till. Sedan började saker och ting hända, och jag började må allt sämre, jag jobbade mycket mer, och fick mer sysslor att göra för gårdens ägare plus att jag hade ”mina” 4 hästar att ta hand och SAMT att hinna med mig själv, och se till att jag mådde så bra som möjligt när jag bodde där nere.

Det var mitt i vintern och saker och ting kan hända, och jag tror det värsta som hände under denna period var när gården fick strömavbrott…

Hela den dagen var kaos enligt mig, för att vi skulle iväg på träning, och jag skulle hinna få ut alla spa hästar i hagen och privat hästarna samt två av mina hästar, för dom andra två skulle vi iväg med på träning, så jag skulle hinna fixa dom, jag skulle hinna mocka, fixa hö-påsar till 12 hästar X 4 påsar/ häst, och bara det tar ganska lång tid, och jag började dagen redan vid 07, för att hinna med allt, så ni kan ju tänka er att det blir stressigt.

När vi kom hem från träningen så var klockan runt 14-14-30 ca, och jag skulle då ta in alla hästar, mocka alla hagar, longera ena hästen och klippa den andra, samt ta hand om dom två som hade varit på träning, smörj all utrustning och sedan fodra.. Det bara skrek stress om mig, jag mådde jätte dåligt, för hade inte haft en chans att äta, för att det var så mycket att göra,så jag frågade min chef ifall jag kunde klippa hästen dagen efter, så slapp jag jobba 12 utan att äta, och slippa vara i stallet så sent, då jag hade varit i stallet från klockan 07. Svaret jag fick gjorde mig både ledsen och chockad, med chockad tror jag. ”Nej, han måste klippas idag, och det är inte så lång tid kvar innan du slutar så du klarar det” Alltså så skulle jag hinna med det jag skrev ovan, jag skulle få jobba tills jag blev klar, och klockan hade hunnit bli runt 16 då gick strömmen på hela gården och det var verkligen snöstorm ute, så jag skulle precis göra i ordning den hästen jag skulle longera (motionera från marken på lång lina) i ridhuset, och jag gjorde mitt bästa, hittade lösning på det.

Gjorde i ordning alla hästar, och smsade med min chef, och sa att strömmen hade gått och att jag inte kunde klippa hästen, eller smörj all utrustning vi hade använt på dagen, som blev smutsigt.. Till svar fick jag ”Klipp honom det sista du gör” och jag visste inte när strömen skulle komma tillbaka, och jag tog bestluet själv att göra så mycket jag kan, och eftersom sadelkammaren var kolsvart så tog jag bestluet om att gå till stugan igen, för att ta kväll. Smsade min chef och sa det att vi inte hade fått tillbaka strömen och att jag inte kunde smörja utrusningen några minuter senare fick jag till svar att jag var tvungen att gå ner igen till stallet och ta hand om utrusningen trots att jag inte skulle se något, det var svartare än natten.

Jag mådde verkligen dåligt den perioden, och jag vet inte hur många gånger om dagen jag grät, tror aldrig att jag sa till folk hur jag egentligen mådde, utan jag sa det till de närmaste kompisarna , jag insåg nog inte själv hur illa det var förs än jag var där. Veckan där efter så blev jag återigen sjuk, och det blev verkligen en lugn vecka för chefen åkte till Dubai med sin familj, och jag kunde ta det lugnt, och vila upp mig den tiden jag hade lunch, för det kunde jag verkligen inte när jag jobbade å intensivt.

Åkte hem och var hemma den helgen samma vecka jag blev sjuk, och ade kontakt med mig chef via sms, och veckan efter så får jag ett samtal där min chef inte tycker att jag har hört av mig så mycket, och berättat hur jag mår, när jag kommer tillbaka ner, men hade smsat Hen dagligen och berättat hur jag mådde, eftersom jag hade en vikare som jobbade istället för mig, men då erbjöd hen mig att sluta då än veckan senare, men sa att jag kunde komma tillbaka på månag igen, men hen erbjöd mig verkligen att sluta just nu just då! – Så jag slutade väldigt hastigt där nere..

Det som fick mig att tänka på detta är att jag var i samma sits som tjejen i artikeln jag läste kände mig väldigt utnyttjad när jag kom ner till Nykvarn, och under den perioden så mådde jag inte bra, jag grät väldigt mycket, och kände mig väldigt ensam, men jag krigade mig igenom den perioden.

Det jag kan lära mig av detta är att det är verkligen viktigt att skriva anställnings papper, som jag var på min arbetsgivare om, men som aldrig hände. Man måste stå upp för sig själv, speciellt om man ska jobba som jag gjorde, dygnet runt kändes det som. Jag sa aldrig till att jag tyckte att det blev för mycket jobb, jag körde bara på, gjorde allt som ja blev tillsagd att göra. Man måse verkligen sätta ner foten och och låta sig själv bli utnyttjad som jag blev. Lärde mig vekligen mycket om mig själv samtidigt, men även hur denna värld är hemsk, och utnyttjande om man inte står upp för sig själv.

Det är så tråkigt att jag som verkligen hade hittat jobbet som jag ville jobba med, blev slaget mot magen som gjorde att jag tappade gnistan, även fast intresset för hästar finns kvar, men inte på samma sätt, tråkigt att man som anställd som verkligen brinner för sitt jobb ska bli utnyttjad. Det spelar ingen roll, i vilket sammnhang det är, oavsett vilket jobb det är så är det fel!

Nu har jag lärt mig den hårda vägen, och kommer verkligen inte göra om samma misstag igen, och jag tror att det är fler där ute som har varit med om liknande eller samma situation , skulle vara kul om ni ville dela med er av er story, och vad ni tycker och tänker om detta.

Om ni har några Funderingar så hör gärna av er!

Kram på er!

?Cassie

Instagram @cassiezenkert

Tycker detta är så viktigt så kommer att Publicera detta igen, då jag inte vill att någon annan ska råka ut för det jag gjorde! Ni som inte har läst detta, läs detta, NI som har läst detta, så ber jag om ursäkt om att jag publicerar detta igen!

____________________________________________________________________________________________________________________

Har suttit länge med detta inlägg, och jag vet att det är mycket text, men det fick mig att fundera lite och dela med mig av min story! Hoppas ni orkar läsa igenom detta.. Att ha skrivit detta fick mig att inse att jag är starkare än vad jag kanske trodde att jag är.

Jag läste precis en väldigt intressant artikel i tidningen Kommunal som min mamma tipsade om, för hon vet att jag har varit i samma situation. Ni som känner mig, vi vet att jag är en hästmänniska i grund och botten, och är som lyckligast i i stallet eller på hästryggen, men tyvärr har jag tappat gnistan lite efter mitt senaste jobb som hästskötare.

Artikeln handlar om hästskötare, som sliter så mycket men för inga pengar alls, och det fick mig att börja tänka, på min situation som jag hade innan jag slutade, och jag ska vara väldigt glad att jag slutade för jag hade inget liv, jag levde nästan den perioden i stallet, och jag träffade knappt mina vänner, och jag var helt enkelt slutkörd.

Allt började förra hösten, när jag letade efter ett hästskötare jobb, och jag hittade det perfekta jobbet inom den branschen , nämligen ett stall i centrala Stockholm, allt verkade tipp topp och jag var verkligen super lycklig, alla i min omgivning var glada för mig skull att jag hade det jobbet som verkligen passade mig, något som jag verkligen brinner för, hästar.

Det var långa dagar till en början, många nya rutiner, och mycket ”nytt” som jag hade lära om för att det skulle passa min chef, jag var väldigt glad, och jag kämpade på vi åkte iväg på tävlingar sat träningar och jag trivdes bra i stallet, och alla människor i stallet var super trevliga mot mig, och jag trivdes som fisken i vattnet. Började där i september 2016 och efter några veckor så började allt gå lättare, och det blev inte så tungt som det hade varit i början, och kändes som om jag kunde få tillbaka en liten del av mitt liv. I December så orkade jag inte längre, jag hade varit sjuk en längre period i vanlig förkylning, men hade jobbat ändå, åt Alvedon, för att ta ner febern, och mycket kaffe, red bull och varje möjlighet till att vila på jobbet tog jag! Jag mådde inte bra, men det var en liten lugnare period då min chef också var sjuk, och det var inte lika mycket att göra med hästarna, så det var skönt för mig eftersom jag var sjuk. Fick reda på i samma veva jag blev sjuk, att dom skulle flytta sina hästar, (hade hand om 3 hästar i Stockholm) ner till Nykvarn, utanför Södertälje i början av januari 2017, och min chef frågade om ja ville flytta med ner, och det kändes som en stor möjlighet, och jag ville ha tid att tänka, eftersom det skulle bli en stor omställning från att kunna pendla till jobbet på 30 minuter till att flytta till en gård långt ut på landet, utan möjlighet att kunna ka hem när man ville.

Jag blev sämre och sämre med min förkylning, och jag gick till läkaren, och jag berättade hur jag mådde, och jag hade verkligen ingen energi till något, jag orkade inte jobba, orkade inte något alls, så jag blev sjukskriven av utmattning och influensa, och var hemma från jobbet i Ca 2 veckor, och sedan kunde jag smått börja jobba igen. Fick ett samtal från chefen en dag, och hen frågade om jag hade bestämt mig angående om jag ville flytta med ner eller inte, och jag tackade snällt nej, för det var det jag inte hade förväntat mig, men kunde jobba min sista månad som blev Januari på nya stället från och med 3:e Januari 2017.. Ett val, Jag sa upp mig strax innan jul. Hästarna åkte dit, samma vecka som julen var, och jag fick ta alla fodrningar enligt schema, då hen och hens familj var bortresta under den perioden hästarna inte stod i stalllet i Stockholm, och det gjorde inte mig något, för jag fick komma igång och jobba igen, lite smått innan jag skulle börja jobba ordentligt i Nykvarn igen.

Janurai så började fyra veckor i Nykvarn, då jag flyttade ner för att jobba sista veckorna, innan jag slutade helt. Jag visste inte vad jag skulle förvänta mig där nere, bodde i en fin stuga verkligen fin, jag trivdes, även om det inte fanns internet eller tv, så var det en mysig gård jag bodde på. Ägarna till gården var super trevliga, tyckte jag till en början.

När jag kom ner till Nykvarn fick jag helt plötsligt 4 hästar att ta hand om, jag fick hjälpa till med ägares ”hästar” då detta ställe är ett spa så fick jag ta hand om ”spa hästarna” ta ut dom på morgonen och in dom på EM, samt fodra Morgon och EM. Gjorde inte mig emot, då jag gärna hjälpte till. Sedan började saker och ting hända, och jag började må allt sämre, jag jobbade mycket mer, och fick mer sysslor att göra för gårdens ägare plus att jag hade ”mina” 4 hästar att ta hand och SAMT att hinna med mig själv, och se till att jag mådde så bra som möjligt när jag bodde där nere.

Det var mitt i vintern och saker och ting kan hända, och jag tror det värsta som hände under denna period var när gården fick strömavbrott…

Hela den dagen var kaos enligt mig, för att vi skulle iväg på träning, och jag skulle hinna få ut alla spa hästar i hagen och privat hästarna samt två av mina hästar, för dom andra två skulle vi iväg med på träning, så jag skulle hinna fixa dom, jag skulle hinna mocka, fixa hö-påsar till 12 hästar X 4 påsar/ häst, och bara det tar ganska lång tid, och jag började dagen redan vid 07, för att hinna med allt, så ni kan ju tänka er att det blir stressigt.

När vi kom hem från träningen så var klockan runt 14-14-30 ca, och jag skulle då ta in alla hästar, mocka alla hagar, longera ena hästen och klippa den andra, samt ta hand om dom två som hade varit på träning, smörj all utrustning och sedan fodra.. Det bara skrek stress om mig, jag mådde jätte dåligt, för hade inte haft en chans att äta, för att det var så mycket att göra,så jag frågade min chef ifall jag kunde klippa hästen dagen efter, så slapp jag jobba 12 utan att äta, och slippa vara i stallet så sent, då jag hade varit i stallet från klockan 07. Svaret jag fick gjorde mig både ledsen och chockad, med chockad tror jag. ”Nej, han måste klippas idag, och det är inte så lång tid kvar innan du slutar så du klarar det” Alltså så skulle jag hinna med det jag skrev ovan, jag skulle få jobba tills jag blev klar, och klockan hade hunnit bli runt 16 då gick strömmen på hela gården och det var verkligen snöstorm ute, så jag skulle precis göra i ordning den hästen jag skulle longera (motionera från marken på lång lina) i ridhuset, och jag gjorde mitt bästa, hittade lösning på det.

Gjorde i ordning alla hästar, och smsade med min chef, och sa att strömmen hade gått och att jag inte kunde klippa hästen, eller smörj all utrustning vi hade använt på dagen, som blev smutsigt.. Till svar fick jag ”Klipp honom det sista du gör” och jag visste inte när strömen skulle komma tillbaka, och jag tog bestluet själv att göra så mycket jag kan, och eftersom sadelkammaren var kolsvart så tog jag bestluet om att gå till stugan igen, för att ta kväll. Smsade min chef och sa det att vi inte hade fått tillbaka strömen och att jag inte kunde smörja utrusningen några minuter senare fick jag till svar att jag var tvungen att gå ner igen till stallet och ta hand om utrusningen trots att jag inte skulle se något, det var svartare än natten.

Jag mådde verkligen dåligt den perioden, och jag vet inte hur många gånger om dagen jag grät, tror aldrig att jag sa till folk hur jag egentligen mådde, utan jag sa det till de närmaste kompisarna , jag insåg nog inte själv hur illa det var förs än jag var där. Veckan där efter så blev jag återigen sjuk, och det blev verkligen en lugn vecka för chefen åkte till Dubai med sin familj, och jag kunde ta det lugnt, och vila upp mig den tiden jag hade lunch, för det kunde jag verkligen inte när jag jobbade å intensivt.

Åkte hem och var hemma den helgen samma vecka jag blev sjuk, och ade kontakt med mig chef via sms, och veckan efter så får jag ett samtal där min chef inte tycker att jag har hört av mig så mycket, och berättat hur jag mår, när jag kommer tillbaka ner, men hade smsat Hen dagligen och berättat hur jag mådde, eftersom jag hade en vikare som jobbade istället för mig, men då erbjöd hen mig att sluta då än veckan senare, men sa att jag kunde komma tillbaka på månag igen, men hen erbjöd mig verkligen att sluta just nu just då! – Så jag slutade väldigt hastigt där nere..

Det som fick mig att tänka på detta är att jag var i samma sits som tjejen i artikeln jag läste kände mig väldigt utnyttjad när jag kom ner till Nykvarn, och under den perioden så mådde jag inte bra, jag grät väldigt mycket, och kände mig väldigt ensam, men jag krigade mig igenom den perioden.

Det jag kan lära mig av detta är att det är verkligen viktigt att skriva anställnings papper, som jag var på min arbetsgivare om, men som aldrig hände. Man måste stå upp för sig själv, speciellt om man ska jobba som jag gjorde, dygnet runt kändes det som. Jag sa aldrig till att jag tyckte att det blev för mycket jobb, jag körde bara på, gjorde allt som ja blev tillsagd att göra. Man måse verkligen sätta ner foten och och låta sig själv bli utnyttjad som jag blev. Lärde mig vekligen mycket om mig själv samtidigt, men även hur denna värld är hemsk, och utnyttjande om man inte står upp för sig själv.

Det är så tråkigt att jag som verkligen hade hittat jobbet som jag ville jobba med, blev slaget mot magen som gjorde att jag tappade gnistan, även fast intresset för hästar finns kvar, men inte på samma sätt, tråkigt att man som anställd som verkligen brinner för sitt jobb ska bli utnyttjad. Det spelar ingen roll, i vilket sammnhang det är, oavsett vilket jobb det är så är det fel!

Nu har jag lärt mig den hårda vägen, och kommer verkligen inte göra om samma misstag igen, och jag tror att det är fler där ute som har varit med om liknande eller samma situation , skulle vara kul om ni ville dela med er av er story, och vad ni tycker och tänker om detta.

Om ni har några Funderingar så hör gärna av er!

Kram på er!

?Cassie

Instagram @cassiezenkert

Vilken känsla i kroppen jag har just nu! Känslan när man får börja ett Nytt jobb, där man får jobba med det man verkligen älskar, Hästar och bara vara i stallet hela dagarna och pyssla och dona med så fina hästar, det är en underbar Känsla!

Jag är verkligen sjukt glad över att jag hittade jobbet i stallet, som har ett perfekt läge, och kan ta mig dit kommunalt utan problem. Stallet ligger vid Nybroplan så det är mitt i City!

Jag märker att jag mår mycket bättre när jag jobbar i stall igen, det inte samma stress som på mitt förra jobb, oh jag får jobba med det jag trivs med! tivis på mitt andra jobb, som jag måse tyvärr sluta på tills vidare, för jag hinner inte med det då jag jobbar 6 dagar i veckan i stallet, och åker iväg på tävlingar så blir det att jag inte hinner med något annat jobb,

Mår Bra helt enklet och första veckan är över, och jag har jobbat sedan i mådags, och som jag skev tidigare s trivs jag super bra, och älskar det helt enkelt. Det e långa dagar, men det är mycket väntan också, inte bara slit och släng och hårt arbete, träffat nytt folk som är väldigt trevliga och jag känner mig väldigt välkommen i stallet!

Nu ska jag njuta av miin ledighet tills måndag!

bildet: 1a Chalzie aka Challan Bild 2 Pakksé aka Pax

(2 av de 3 hästarna jag tar hand om) 

?Cassie

Instagram @cassiezenkert